Gennaakkeri

Yhä useammat purjehtijat arvostavat gennakerin etuja. Se on sekä helppokäyttöinen että tehokas. Gennaakerissa yhdistyvät sekä spinaakkerin että genuan piirteet: siinä on spinaakkerin ohut kangas ja suuri pinta-ala, ja se toimii spinaakkerin tavoin myötätuulipurjeena.

Sillä on kuitenkin myös genuan ominaisuuksia. Se on epäsymmetrinen purje, jossa on sisäänrakennettu siipimuoto. Gennaakkeri kiinnitetään keskilinjalle etustagin etupuolelle, ja sitä skuutataan lähes genuan tavoin – tosin skuuttipiste sijaitsee taaempana.

Nämä ominaisuudet tekevät gennakerista nopean ja helposti hallittavan purjeen. Spinaakkeripuomia ei tarvita (vaikka sellaista voikin käyttää).

Juuri siipimuoto tekee purjeesta tehokkaan. Gennaakkeria voidaan käyttää suhteellisessa tuulessa 50 asteesta aina 165 asteeseen asti – eli tiukasta sivuvastaisesta aina avoimeen myötäiseen

Mitä lähempänä tuulta purjehditaan, sitä litteämmäksi ja genuamaisemmaksi gennaker muuttuu. Mitä lähempänä myötätuulta ollaan, sitä täyteläisemmäksi ja ”hartiakkaammaksi” se muuttuu.

Gransegel on jakanut gennaakkerinsa ryhmiin A 1–5 sekä niille sukua oleviin Code-purjeisiin (Code 0 ja 1). Jokainen ryhmä sisältää useita perusmalleja, ja yhteensä erilaisia leikkauksia on yli 15. Voit kuitenkin olla huoletta: me tiedämme, mikä niistä sopii juuri sinulle ja sinun purjehdustapaasi.


Gransegelin gennaakkeri

Gransegelin vahva panostus gennaakkerin kehitykseen perustuu heidän lähes 40 vuoden sitoutumiseensa useissa eri veneluokissa. Monirunkoveneet ovat opettaneet heidät valmistamaan purjeita tiukempiin tuulikulmiin, ja J-80-aikakaudella he kehittivät suuria, pyöreitä ”monstereita” myötätuuliosuuksille. Todisteen menestyksestään he saivat Tornado-luokan olympialaisissa, jolloin 60 % veneistä purjehti Gran-logo halssikulmassaan.

Kilparadoilta saatu kokemus on aina siirrettävissä perhepurehtijoille. Pyöreämpien matkagennaakkereiden salaisuus on saada etuliikki kiertymään tuulen puolelle, pois isonpurjeen aiheuttamista pyörteistä. Nämä purjeet erottuvat yksityiskohdillaan: gennaakkeri halssataan keulakaiteen (pulpit) yläpuolelle ja niihin suunnitellaan korkea skuuttikulma, mikä takaa optimaalisen vasteen skuuttaukseen sekä paremman näkyvyyden. Etuliikki muotoillaan hieman pyöreämmäksi, mikä tekee purjeesta anteeksiantavamman, vaikkei kurssi olisikaan koko ajan täydellinen.

Gennaker allround

Purje sinulle, joka haluat välttää moottorin käynnistämistä heti tuulenkulman avautuessa ja tuulen tyyntyessä.

Se on suunniteltu korkealla skuuttikulmalla ja antaa hyvän näkyvyyden purjeen alta. Etureuna on muotoiltu hieman pyöreämmäksi, minkä ansiosta purje on anteeksiantavampi, vaikka kurssi ei pysyisikään koko ajan täydellisenä.

Etuliikin pituus on mitoitettu sopivaksi gennakkerisukalle tai rullalaitteelle. Purjekangas on vahvaa ripstop-laatua ja se on kyllästetty nopean kuivumisen varmistamiseksi.

Valittavanasi on useita värejä, joista voit yhdistellä toiveidesi mukaisen värityksen.

A-1 Gennaker

Sinulle joka et haluaisi tehdä kompromisseja, tämä purje täydentää A2-gennaakkeria.

Gransegelin A1-asymmetrinen spinaakkeri on suunniteltu siten, että sen maksimileveys on hieman alempana kuin A2-mallissa. Tämä yhdessä litteämmän muotoilun kanssa luo gennaakkerin, joka on helppo saada täyttymään kevyessä tuulessa. Purje valmistetaan noin 0,5 oz (22 g/m²) kankaasta.

Se optimoidaan suhteellisille tuulikulmille 80–130 astetta ja tuulinopeuksille 0–15 solmua (0–8 m/s).

A-2 Gennaker

Jos haluat välttyä spinaakkerin käsittelyltä, tämä on lähin vastine, jonka voimme tarjota ilman spinaakkeripuomia. Tämä purje on sinulle, joka seuraat tarkasti VMG-arvoasi ja haluat saavuttaa jokaisen edelläsi näkyvän veneen myötätuuliosuuksilla.

Tämä on kookas gennaakkeri, joka on suunniteltu erityisesti syvälle slöörille ja lenssille.

Apparent tuulikulma (AWA) 70–160 astetta ja (AWS) 8–22 solmua (n. 4–11 m/s).


Läs mer om undanvindssegling

Hur seglar man med gennaker?

Halshornet fäster man i däcksnivå, inte vid förstaget som med genuan, utan istället så långt fram som möjligt, gärna på ett speciellt peke, som kan vara fast eller skjutas ut bara när det används.

Fallet leds genom ett block i masttoppen, så att det inte kan hoppa ur falltrissan. Blocket sitter ovanför förstagsinfästningen, så att gennakern kan gippas framför förstaget.

Skoten, ett på varje sida, som på en genua, bryts så långt akterut som möjligt, och lovarts skotet dras utanför förstaget men innanför halshornslinan eller framför båda, beroende på hur du vill gippa.

Hissning

Fäst säcken i mantåget på läsidan, ca en meter från halshornsbeslaget, eller framme i pulpiten. Seglet hissas i lä om genuan, så alla linor dras runt den. Se till att inga linor går genom mantåget eller snor sig på annat sätt. Lås halshornslinan i lagom längd och hissa. Låt gennakern fyllas med vind, om den är för hårt skotad lyfter gennakern inte. Ta ner, eller rulla in genuan. Vid kappsegling hissar du direkt från brunnen. Det gäller att hissa snabbt, samtidigt som halshornet dras fram. Om halshornet dras fram innan du har hissat tillräckligt kan seglet gå i vattnet, med en häftig trålning som följd.

Gennakern ska skotas löst så att förliket hela tiden är på gränsen att vika in. Om den vill falla ihop är det oftast för att den sugs in i undertrycket på storseglets läsida. Släpp på skotet, så fyller den igen. Vid segling med obemannat skot, är det snabbare att börja med att lova, tills gennakern fyller, och sedan släppa på skotet och falla av. Släpp också tillfälligt på storskotet så att undertrycket minskar, luftströmmen går från förlik till akterlik i bägge seglen – en utsläppt stor lä läar alltså inte alls gennakern bakifrån.

Läns

På läns fungerar luftströmmen inte längre som kring en vinge, utan vinden trycker istället fram båten. Det viktiga på läns är därför att få gennakern att projicera så stor yta som möjligt mot vinden.

Gennakern ska nu föras i lovart, så att den kommer fri från storseglet, och rundas till så att den mer liknar en spinnaker. Ett högre halshorn ger mer nedåtriktad skotvinkel, och därmed mer stängt lovartslik, och ett relativt löst skot gör gennakern rundare, och därmed stabilare. Ett bättre sätt att justera skotets vinkel är att använda en sugga. Halshornet kan då föras lägre och gennakern blir lugnare. Om gennakern är orolig, vilket den gärna blir vid grov sjö, räcker det oftast att sätta en lovartsgaj från halshornet, så att halshornet stabiliseras.

För att få seglen på olika sidor gippar antingen gennakern eller storseglet, beroende på vilket som är lämpligast för fortsatt segling. Om det är möjligt är det naturligtvis allra enklast att gippa storen.

Gipp

Att gippa med en gennaker skiljer sig inte mycket från att gippa med en vanlig genua. Börja med att falla av till platt läns, och samtidigt släppa på skotet så att skothornet kommer fram tvärs förstaget. För att inte gennakern ska vara allt för livlig, och vilja trassla sig, måste halshornet föras ganska lågt. Gippa storen så snabbt som möjligt, så att gennakern inte faller ihop bakom den, och skota runt gennakern. Skothornet ska passera mellan förstaget och den övriga gennakern, så att den vänder i sig själv. Lova först upp på den nya bogen, tills gennakern står stadigt, och fall sedan av till rätt kurs om du vill segla en öppen bog. Trimma in gennakern för den nya bogen.

Du gippar enklast framför förstaget. En lättare gippteknik är att istället släppa fram gennakern, som en flagga. Detta kräver något längre skot, men risken för att friktionen blir för stor och gennakern snor sig försvinner. Gippas gennakern framför sig själv måste du passa det avlastade gamla läskotet, så att det inte blir överseglat.