Gennaakkeri

Halshornet fäster man i däcksnivå, inte vid förstaget som med genuan, utan istället så långt fram som möjligt, gärna på ett speciellt peke, som kan vara fast eller skjutas ut bara när det används.

Fallet leds genom ett block i masttoppen, så att det inte kan hoppa ur falltrissan. Blocket sitter ovanför förstagsinfästningen, så att gennakern kan gippas framför förstaget.

Skoten, ett på varje sida, som på en genua, bryts så långt akterut som möjligt, och lovarts skotet dras utanför förstaget men innanför halshornslinan eller framför båda, beroende på hur du vill gippa.

Hissning

Fäst säcken i mantåget på läsidan, ca en meter från halshornsbeslaget, eller framme i pulpiten. Seglet hissas i lä om genuan, så alla linor dras runt den. Se till att inga linor går genom mantåget eller snor sig på annat sätt. Lås halshornslinan i lagom längd och hissa. Låt gennakern fyllas med vind, om den är för hårt skotad lyfter gennakern inte. Ta ner, eller rulla in genuan. Vid kappsegling hissar du direkt från brunnen. Det gäller att hissa snabbt, samtidigt som halshornet dras fram. Om halshornet dras fram innan du har hissat tillräckligt kan seglet gå i vattnet, med en häftig trålning som följd.

Gennakern ska skotas löst så att förliket hela tiden är på gränsen att vika in. Om den vill falla ihop är det oftast för att den sugs in i undertrycket på storseglets läsida. Släpp på skotet, så fyller den igen. Vid segling med obemannat skot, är det snabbare att börja med att lova, tills gennakern fyller, och sedan släppa på skotet och falla av. Släpp också tillfälligt på storskotet så att undertrycket minskar, luftströmmen går från förlik till akterlik i bägge seglen – en utsläppt stor lä läar alltså inte alls gennakern bakifrån.

Läns

På läns fungerar luftströmmen inte längre som kring en vinge, utan vinden trycker istället fram båten. Det viktiga på läns är därför att få gennakern att projicera så stor yta som möjligt mot vinden.

Gennakern ska nu föras i lovart, så att den kommer fri från storseglet, och rundas till så att den mer liknar en spinnaker. Ett högre halshorn ger mer nedåtriktad skotvinkel, och därmed mer stängt lovartslik, och ett relativt löst skot gör gennakern rundare, och därmed stabilare. Ett bättre sätt att justera skotets vinkel är att använda en sugga. Halshornet kan då föras lägre och gennakern blir lugnare. Om gennakern är orolig, vilket den gärna blir vid grov sjö, räcker det oftast att sätta en lovartsgaj från halshornet, så att halshornet stabiliseras.

För att få seglen på olika sidor gippar antingen gennakern eller storseglet, beroende på vilket som är lämpligast för fortsatt segling. Om det är möjligt är det naturligtvis allra enklast att gippa storen.

Gipp

Att gippa med en gennaker skiljer sig inte mycket från att gippa med en vanlig genua. Börja med att falla av till platt läns, och samtidigt släppa på skotet så att skothornet kommer fram tvärs förstaget. För att inte gennakern ska vara allt för livlig, och vilja trassla sig, måste halshornet föras ganska lågt. Gippa storen så snabbt som möjligt, så att gennakern inte faller ihop bakom den, och skota runt gennakern. Skothornet ska passera mellan förstaget och den övriga gennakern, så att den vänder i sig själv. Lova först upp på den nya bogen, tills gennakern står stadigt, och fall sedan av till rätt kurs om du vill segla en öppen bog. Trimma in gennakern för den nya bogen.

Du gippar enklast framför förstaget. En lättare gippteknik är att istället släppa fram gennakern, som en flagga. Detta kräver något längre skot, men risken för att friktionen blir för stor och gennakern snor sig försvinner. Gippas gennakern framför sig själv måste du passa det avlastade gamla läskotet, så att det inte blir överseglat.